Linus har fått ett hem

Igår och idag har flera hört av sig och undrat om Linus fortfarande är till salu. Svaret är nej. Han flyttade i påsk till Helsingborg till en trevlig familj där jag tror han kommer att få det jättebra.

Mönstervalpen Linus - fortfarande osåld

Ögonstenen Linus 3 mån

3 mån

Nu har du chansen att få en verklig mönstervalp. Jag har sällan, kanske aldrig, fött upp en så trevlig valp. Jämförelsen kanske inte är riktigt korrekt då alla mina tidigare kullar varit sålda innan valparna blivit 9 veckor. Men Linus har många förtjänster:

• Sover 12-13 timmar varje natt helt själv i eget rum utan att gnälla. 
• Går i koppel.
• Kommer som ett skott på inkallning.
• Tränad socialt, tycker om barn, människor och andra hundar.
• Är pigg, lekfull, orädd och framåt. Övervinner snabbt sin osäkerhet i nya situationer.
• Är rumsren under förutsättning att man tar ut honom så snart han vaknat, ätit eller lekt. Undantaget är på natten då han går på tidning.
• Åker bil utan att bli åksjuk om han får sitta i knät i framsätet. 
• Han är ovanligt lyhörd och lättlärd. Papillonen är ju den intelligentaste av småhundarna enligt boken "Hur intelligent är din hund?" och här märker jag verkligen en skillnad jämfört med andra hundar jag haft.
• Han går snabbt ner i varv efter lek och kan vara ensam i 1-2 timmar efter en promenad utan att gnälla. 
• Kelig knähund förstås - men det är väl alla pappisar.
• Och så är han - i mitt tycke - den sötaste valpen av alla i kullen. Lovande till utställning, agility, spår, lydnad eller bara som sällskap.

Bilderna är nytagna, så du ser hur han ser ut idag.

Dragkamp med mamma . Linus 11 veckor

Idag är det nog den första riktiga vårdagen med härlig värme och sol. Laban fick ett nytt hem i förrgår, så nu är det bara Linus kvar. På filmen ser du hur roligt man kan ha med sin mamma.

Ögonstenen L Linus idag, 11 veckor gammal. Kisar lite i det starka solljuset. 

På terasstrappan

Mamma Opal, Ögonstenen Laban, Lisa och Linus

Laban, Lisa och Linus

Härlig dag i solen

Idag skiner solen och valparna älskar att leka med mamma Opal i trädgården. Nytagna foton nedan!

Nu har tikvalparna flyttat till sina nya hem

I helgen flyttade både Ljuvliga Lisa och Ladybird Lacey. Sistnämnda hämtades av sin nya och helt underbara familj som tagit sig ända från Helsingfors i Finland ner till Skåne bara för att hämta sin nya familjemedlem. Hela familjen på fem personer var med och vi fick en fin stund tillsammans. Man önskar att alla som köper valp skulle vara lika förberedda inför sitt nya åtagande.

Lisa kommer också att få det jättebra hos mina vänner sedan många år tillbaka. Och det bästa är att hon bor så nära att jag kan träffa henne när jag vill.

Men mina ljuvliga gossar är fortfarande osålda. De är bedårande söta och jag önskar de ska få komma till fina hem. I skrivande stund har de dragkamp i trädgården med mamma Opal. De drar i samma socka åt varsitt håll, men Opal avgår oftast med segern och springer iväg med "bytet". Men Laban som är en smart kille har kommit på en manöver som leder till att brorsan Linus kan ta bytet. Han biter Opal i svansen och för att försvara sig måste hon släppa sockan och vips har bröderna vunnit striden.

Linus - snart 8 veckor - presenterar sig själv och hoppas någon vill ha honom

Hej! Jag heter Ögonstenen Lithesome Linus. Ordet i mitten betyder mjuk, smidig och böjlig. Men jag är också en tuff, orädd och framåt kille med lite go' i. Ja, jag är ju inte lika vild som mina systrar förstås, i jämförelse med  dem är jag lugn och sansad. Och när tillfälle ges älskar jag att gosa och kela med tvåbeningarna här.

När jag såg att Laban fick ett helt inlägg för sig själv tyckte jag det var orättvist, så jag bad om att också få skriva några rader här på bloggen. För tydligen ska man marknadsföra sig själv! Ända tills nyligen trodde jag att vi alla skulle bo kvar här där vi föddes och få leka livets härliga dagar med mamma Opal och varandra. Men nu har jag fått veta att båda syrrorna ska flytta härifrån på fredag! Lacey ska få komma till en jättemysig familj ända borta i Finland. De har förberett sig i veckor på att ta emot henne och köpt en massa roliga leksaker och annat för att hon ska få det bra. Jag blev riktigt avundsjuk när jag hörde det! Vem har planerat för mig och min framtid? Någon därute? Jag vill också få en egen familj med husse och matte och kanske till och med lillmattar och lillhussar som har tid att leka och busa med mig! 

Jag visar ytterligare några foton av mig själv som togs idag. Kan ni tänka er att någon gång under nattens timmar hände det jag väntat på: mitt ena öra reste på sig. Innan hade jag ett uppe och ett nere, vilket ju såg komiskt ut. Samma sak hände med Laban - båda hans öron står rakt upp nu. Det om något borde väl vittna om att vi snart är flygfärdiga - även om öronen inte riktigt går att flyga med ... än. Men en dag kanske - man är ju inte en fjärilshund inte för inte. 

Linus, som väntar på att bli tingad.

Ögonstenen Light-footed LABAN - snart 8 veckor

Hej! Jag heter Laban och måste nu göra lite reklam för mig själv. På onsdag blir jag 8 veckor och enligt SKK:s regler leveransklar som det så fint heter. Men först ska jag till veterinären och bli besiktigad (låter som om jag vore en bil...), vaccinerad och chipmärkt så att ingen kan förväxla mig med någon annan. Dessutom bra om någon försöker stjäla mig - och den risken finns för jag är oemotståndligt söt!

Av alla mina syskon är jag den lugnaste. Min förebild är tjuren Ferdinande - ni minns väl han som föredrog att lukta på sina blommor framför storstadens stim och stoj? Men jag tror förstås att jag skulle platsa bra på en hundutställning en och annan gång för hon som passat oss sedan vi föddes säger att jag ser lovande ut. Men annars är jag mest förtjust i att gosa, sova och äta... Jo, jag leker en stund med mina vildbasingar till syskon och min mamma Opal, men inte lika häftigt som de.

Om du vill bli min matte eller husse de närmaste - minst femton åren (jo, jag satsar på att bli rätt gammal då jag har sunda släktingar att brås på), så skynda dig att höra av dig! Jag väntar!

Med gosekramar
Laban

Tel 0435-357 05 eller madeleine.wallgren@gmail.com 

Laban snart 8 veckor

Laban igen  - öronen håller på att resa sig.

Fyrverkeri- och skottträning

- Hallå där ute! Är det ingen som vill ha mig? Jag älskar att gosa och mysa, är lugn (ja någorlunda i alla fall) och längtar efter en egen husse och matte. RING Madeleine så vi får träffas! 0435-357 05
Ögonstenen L Linus

Nu är valparna drygt 7 veckor och vi har under veckan som gått börjat träna på att vänja sig vid obehagliga ljud. Dammsugaren till exempel. Nästan alla mina hundar genom åren har varit skottfasta, men jag har också haft ett par som varit skotträdda. Det är lidande både för hunden och för mig som ser rädslan att behöva uthärda dagarna - och ibland veckorna - runt nyår. Och ofta när vi är ute i skog och mark passerar vi skjutbanor och då uppstår ju samma problem.

Opals valpar verkar brås på henne i detta avseende - hon är inte alls rädd för oväntade ljud, åska och fyrverkerier, men för säkerhets skull tränar jag valparna lite smått vid dessa ljud.
Jag har tidigare spelat in fyrverkeriljud och skottlossning, och spelar nu upp dem på låg volym och ökar successivt volymen.

Denna vecka har de också blivit avmaskade igen - tre dagar i rad med Axilur.

De blir allt livligare. Idag har de varit ute och lekt i blåsten i tre omgångar. Opal är salig när hon får leka hejvilt med sina valpar. De far runt som vantar och verkar ständigt vänta på nästa tillfälle de får gå ut. De har fortfarande tunn päls och fryser om de står stilla - det är ju bara omkring 5 plusgrader och dessutom rejält blåsigt - men så länge de springer verkar de inte märka av kylan.

De supergosiga pojkarna Laban och Linus har fortfarande inte fått någon köpare. Hoppas att det kommer ett par lämpliga familjer i helgen. På onsdag är de 8 veckor och flygfärdiga. Först ska de förstås till veterinären för besiktning, vaccination och chipmärkning. Tid är bokad på torsdag den 1 mars.

Video från 5 veckors ålder till 7 veckor

Klicka på pilen för att se videon!

Detta är en video som Peter redigerat på valparna från 5 veckors ålder.

och här är en snutt på valparna vid 5 veckors ålder.

Utomhus i vinterkylan för första gången

Ögonstenen Ladybird LACEY -
minst, men tuffast och mest framåt

Idag har valparna varit ute i trädgården för första gången. Det är ju vinter även här i Skåne och det har varit minusgrader - inte helt lämpligt för tunna valppälsar. Men idag var de så otåliga och jag tyckte mig höra dem hojta: "Vi är trötta på att bara vara inomhus! Vi vill uppleva något nytt!"
Väl ute var det naturligtvis Lacey som tog täten. Hon är lika orädd som en schippe-valp. Efter bara ett par minuters utforskande av altanen skuttade hon ut på den fortfarande snöklädda gräsmattan. Opal sprang efter henne och såg till att hon inte gick alltför långt bort. Sedan följde de övriga med, utom Laban. Han är alltid sist och vill helst bara gosa. Han är den som somnar först efter lekstunderna och den som vaknar sist. Laban tyckte inte den här idén var någon höjdare, men de andra njöt desto mer.

Efter en kort stund bar jag in dem då det ju trots allt bara var 0 grader ute. Efter en tallrik majsvälling somnade de snabbt.

Ögonstenen Ljuvliga Lisa

Ögonstenen ... Laban - nymornad. Laban gillar mest att ligga och mysa och gosa . Lugnast i kullen.

Valparna 6 veckor - bus och lek

Här är ett par filmer där du kan se hur de börjat leka med varandra. Hittills har de inte varit intresserade av leksaker, men nu börjar de så smått förstå vitsen. Men roligast är ändå fortfarande att bita brorsan och syrran i svansen eller pälsen.

Socialitetsträningen påbörjas

Idag har vi övat lite ensamhetsträning. Varje valp får vistas ett par minuter i ensamhet utan syskon och mamma i närheten. En och en får de också följa med på små promenader. Inomhus än så länge - det är fortfarande vinter utomhus. Det är viktigt att de exponeras för olika saker, ljud och miljöer under korta stunder nu när de är som mest formbara. Höga ljud reagerar de på, men efter bara några sekunder är de framme och undersöker vad det var för något.

Tik nr 1 - Ögonstenen Ladybird Lacey är den som är mest framåt och mest orädd. Hon är också mer självständig än de övriga och går på egen tass ut på upptäcksfärd. De andra tre håller håller sig intill varandra och finner tryggheten där. Ofta är den minsta i kullen den tuffaste. Häromdagen tog Lacey ett rejält tag i brorsans svans och släpade honom cirka 1,5 meter över golvet. Synd jag inte hade kameran till hands och kunde filma det!

Gossarna verkar mer leva för att gosa. De är helt ljuvliga små nallebjörnar. Laban är ett riktigt charmtroll. Påminner lite om en clown med ett svart ben och ett vitt!

Hanvalparna - Linus och Laban

Ögonstenen Light-footed Laban

Ögonstenen Lithesome Linus, SE12597/2012

Kullen har somnat efter allt bus och nya intryck.

Video på valparna nästan 5 veckor

5 veckor

I morgon är valparna redan 5 veckor. De har börjat äta, men bara väldigt lite. Fortfarande är mammas mat mest åtråvärt. De har blivit väldigt kontaktsökande och kommer fram så snart de ser mig och vill att jag ska plocka upp dem och gosa med dem. De två gossarna är faktiskt de som är mest avslappnade och nalleaktiga när man tar upp dem. Tikarna är mer spralliga.

Ögonstenen Lithesome Linus & Ljuvliga LISA

Ladybird LACEY

Ögonstenen Light-footed Laban

Ögonstenen Lithesome Linus

Ögonstenen Lithesome Linus och Ladybird Lacey

Valparna 4 veckor

Tikvalp nr 2

Tikvalp nr 1

Tikvalp nr 1

Hela kullen

Tikvalp nummer 2

Porträtt av ena hanen

Ena hanvalpen - lugn och trygg och avslappnad!

Nu är valparna drygt 4 veckor. De har nyligen lärt sig att gå och stå stadigt och de börjar även leka med varandra. Leken heter nog anfall och försvar. De jollrar och joddlar och är väldigt gosiga och nyfikna. Mamma Opal tillbringar allt mindre tid med dem, även om hon vakar över dem från sin stol. När hon hoppar ner i hagen blir hon överfallen av ett hungrigt gäng med små vassa tänder som börjar växa fram, så hon blir aldrig långvarig. Pojkarna vägrar fortfarande äta något annat än mammamjölken, men sista två dagarna har jag lyckats få tikarna att lapa i sig lite modersmjölksersättning. Vanlig majsvälling som mina tidigare kullar med schipperke älskade ratar de helt.

2 veckor gamla

Idag är valparna två veckor och väger mellan 320 och 400 gram. Jag tror att samtliga är vit & röda som sin far. Mamman är ju trefärgad, men trefärgen är recessiv, så om fadern inte är bärare av trefärgen blir alla vita och röda.
De börjar så smått kunna resa sig upp på benen och kravlar inte enbart. Ena tiken öppnade ett öga idag. De är alla fint och symmetriskt tecknade i huvud och ansikte.

1 vecka gamla

Från vänster till höger: tik, hane, tik, hane

1 vecka gamla och mer än dubbla födelsevikten

Redan efter fem dagar hade de fyra krabaterna ökat till dubbla födelsevikten vilket förvånar mig med tanke på att Opal minst av allt är ett matvrak. Men någonstans trollar hon tydligen fram mjölk ifrån…

Idag väger de mellan 220 och 285 gram.

Den minsta som var svag redan från början, men ändå hängde i fler dagar än jag trodde, dog efter fyra dygn trots att jag matade den 5-6 gånger per dygn. Inte förrän sista kvällen började den mer aktivt suga på Opal och då började jag hoppas att den kanske skulle klara sig. Men syskonen hade då blivit så stora och Opal var inte lika försiktig med var hon satte tassarna och lade sig längre. Jag misstänker att valpen kvävdes till döds.

Om svaga valpar

Samtidigt som det är tråkigt när en valp dör inser jag utifrån tidigare erfarenheter att det inte gagnar någon att hålla liv i en svag valp. Med en hel del ansträngningar går det att föda upp en sådan, men det blir sällan en ”riktig” livskraftig hund av en sådan valp. De kommer alltid att vara känsligare för infektioner och annat.

Bland större hundraser som får många valpar ”gallrar” ofta uppfödaren bort även helt friska individer. Så avlivas oftast till exempel dalmatinervalpar som saknar tillräckligt mycket prickar.

För många år sedan fick en av mina championtikar en kull där alla var svaga. Hon ville inte heller kännas vid dem. Intuitivt förstod hon att något var fel på dem. Men blödig som jag var kunde jag inte låta bli att mata dem. Två dog, men en överlevde. Han var jättesöt, men skör och saknade den robusta kroppsbyggnad som en schipperke ska ha. Jag lät två oberoende veterinärer undersöka honom – och båda kom faktiskt fram till att han var helt OK. Anledningen till att valpkullen som sådan var så svag i det fallet var troligtvis e-coli som tiken haft med sig från kenneln där jag köpte henne.

Sedan tiken behandlats fick hon en kull med sunda och livskraftiga valpar.

Tyst och lugnt i valplådan

Opal är en jätteduktig mamma som sköter om valparna som om hon aldrig gjort något annat. Och hennes mage klarar nu av att hålla dem rena i baken så vi slipper gå ut flera gånger per natt.

Försäkring mot eventuella dolda fel

Idag har jag tecknat en valpkullsförsäkring (som träder i kraft när valparna är 30 dagar) och en doldafel-försäkring som gäller i tre års tid. Det ska ju kännas tryggt att köpa en valp. 

Tik nr 2 - 8 dagar

Hane nr 1 med svart svans

Hane nummer 2 med svart bakben

Tik nr 1

Dräktigheten - väntans tider

När ska valparna komma, månne?

Ända sedan Opal blev parad har hon varit olik sitt vanliga pigga och lekfulla jag. Hon har i stort sett bara sovit. Promenaderna har hon dock hängt med på med samma iver som vanligt. Minst en timmes naturvandring varje dag och på helgerna ett par timmar på Söderåsen. Det var inte förrän de sista tre dagarna innan förlossningen som hon ogärna lämnade hemmet.

Innan löpet hade hon haft god aptit, men märkligt nog tappade hon helt aptiten under dräktigheten. Att hundar lider av graviditetsillamående under 3:e och 5:e veckan är känt (fastän jag aldrig märkt något sådant på mina tidigare tikar), men Opal återfick inte aptiten vilket oroade mig en del. Men eftersom hon var så smal så tänkte jag att hon kanske bara har två valpar. De sista dagarna kände jag fosterrörelser i båda livmodershornen. Hundar har ju inte en livmoder som kvinnor, utan två horn där valparna ligger på rad.

Döm om min förvåning när hon oväntat födde fram hela fem valpar!

Väntans tid är över – det blev fem Opalbebbar!

Opals nedkomst var beräknad till den 8 januari, då det gått 63 dagar sedan första parningen. Därför blev jag helt tagen på sängen när valparna trillade ut redan den 4 januari, bara 59 dagar efter första parningen och 57 efter andra.

Denna dag var jag inbokad för samtal hela dagen. Dagen därpå hade jag planerat att förbereda valpningen. Nu hade jag inte ens en födsellåda redo. Som väl var kunde Peter ta över mina uppgifter under förmiddagen.

Opal låg insvept i sitt duntäcke denna morgon när jag dammsög sovrummet. Jag märkte inget ovanligt. Inget hässjande, inget bäddande, inga krystvärkar, absolut ingenting vittnade om att hon tänkte föda tjugo minuter senare. Precis innan jag skulle gå iväg till arbetet gav jag henne en klapp och väl var det. Till min stora häpnad märkte jag att hon hade en valp jämte sig, fortfarande i fosterhinnorna och placentan orörd. Snabbt rev jag sönder fosterhinnorna medan Opal åt upp moderkakan.

30 minuter senare kom nästa valp, en tik. Nu var Opal beredd att klara av det hela själv tyckte hon säga. Hon slet av navelsträngen så nära att valpen blödde rätt ymnigt. Jag var tvungen att snabbt hitta en tråd och knyta runt den lilla stump som fanns kvar av navelsträngen. Normalt sett slutar det blöda när man kniper om navelsträngen en liten stund, men så var inte fallet här. Hoppas bara hon inte fått navelbråck av händelsen.

Efter ytterligare 20 minuter kom nästa tikvalp, en verkligt pigg dam. Och snart därpå kom en tik till, men bara hälften så stor som de övriga. Hon vägde bara 67 gram och var till och med mindre än en de flesta kattungar jag varit med om att förlösa.

Så blev det lite paus som väl var. Jag kunde hämta en banankartong och göra i ordning ett lite bättre bo för familjen. Jag trodde hon var färdig, men tyckte mig känna ytterligare ett litet huvud när jag palperade hennes mage. Och mycket riktigt, kl ett kom en stor kille till ut. Och nu var det hela klart. Alltsammans hade gått på två och en halv timme! Jag såg bara en lite krystvärk på hela tiden. Valparna bara föll ut nästan av sig själva.

Jag har varit med om över hundra katt- och hundförlossningar, men aldrig har det varit så lindrigt och så utan förvarningar. Jag hade varit inställd på att ta tempen när det närmade sig, kontrollera de olika tecknen som brukar föregå en hundförlossning, men Opal lyckades dölja alltsammans.

Valparna bara gråter och gråter

Ett problem som kan uppstå när tiken föder för tidigt är att mjölkproduktionen inte hinner komma igång. Så visade sig vara fallet nu. Valparna bara skrek. Opal var helt frustrerad och alltför stressad för att vilja äta något.

Opals tanke om hur vi skulle lösa problemet

Jag förstod ju var felet satt, men inte Opal. Hon var mycket tydlig med att visa mig att valparna befann sig på fel plats. Trots att hon ogärna lämnade valplådan ville hon visa mig hur hon tänkt sig lösningen på problemet. Hon satte sig på sin kudde där hon fött den första valpen och tittade uppfordande på mig. Hon försökte lyfta en valp, men då sa jag stopp.

Då gick hon in i mitt arbetsrum där hon har en pläd hon brukar ligga på när jag arbetar. ”Här kan vi ha valparna, så blir allt bra”, tycktes hon säga. ”Nej”, sa jag. ”Det går absolut inte.” Hon gav upp och rusade in i vardagsrummet och markerade soffan. ”Men här då – här brukar jag ligga och ha det så lugnt och skönt. Säkert kommer mina valpar sluta skrika om vi lägger dem här.” tycktes hon säga.

”Absolut inte”, sa jag. ”Tänk om de trillar ner och slår sig.” Så hon gav upp sin idé om flytt. Istället började hon gräva i valplådan. Det är en nedärvd instinkt. Vargmamman föder ofta sina valpar i ett bo med jordgolv. När valparna skriker betyder det ofta att de kommit för långt bort från de övriga. Genom att gräva ett hål rullar alla valpar automatiskt ner på rätt plats. Men laminatgolv kan man inte gräva hålor i. Dessutom ledde hennes grävande bara till att ett par valpar hamnade under filten och ännu mer oreda och skrik i lådan. Hon slutade gräva när jag sa ”nej” och satte sig och tittade uppgivet på mig.

”Hur hamnade jag i den här situationen? Och vad ska jag ta mig till med denna skrikande hord?” tyckte hon tänka.

Mattes lösning på problemet

Så fort tillfälle gavs skickade jag iväg husse att köpa lever och majsvälling. Det sägs stimulera mjölkproduktionen. Levern ratade hon, men vällingen gjorde succé. Som väl var hade jag i förväg beställt hem mjölkersättning för valpar så jag kunde tilläggsmata. Dock var det ingen hit för de stora valparna. De ville hellre vänta på att den ”riktiga” mjölken rann till. Men den minsta tog tacksamt emot ersättningsmjölken. Det är viktigt att valpar får den första råmjölken från mamman, colostrum, då den innehåller ämnen som bygger upp deras immunförsvar den första tiden.

Råmjölken ger "en kopia" av mammans immunförsvar till den nyfödda ungen, som saknar eget immunförsvar vid födseln. Förmodligen fick även den lilla del av råmjölken, även om hon inte orkade suga lika kraftigt som syskonen.

Den första natten sov jag inte alls. Opal hade påtagliga problem med att samla alla valpar på samma plats. Hur hon än vände sig blev det fel med högljudda protester till följd. Men det är ett konststycke hon blivit duktig på nu efter ytterligare ett dygn.

Förutom att valparnas tröstlösa gråt höll mig vaken behövde Opal gå ut flera gånger. När valparna äntligen tystnat behövde hon akut gå på toa precis som jag äntligen kom i insomningsfasen. Hennes mage reagerade tydligen på alla slaggprodukter som hon får i sig när hon tvättar valparna i baken. Väl inne var det samma liv igen, tills de slutligen tystnade – och Opal behöver åter gå ut…

När man inte får sova börjar man undra varför man helt frivilligt försatt sig i en sådan här situation…

I natt var det något bättre. Valparna är tystare, men Opal behövde gå ut sju gånger! Idag är ju helgdag, så jag kunde som väl var sova till klockan 11.