På filmen ovan är valparna 6 veckor gamla. (Titta gärna på den direkt på Youtube där bilden blir större eller klicka till höger för att se den i helskärm.) De är fortfarande lite försiktiga inför den nya utomhusmiljön och vistas helst på terassen trots att det är mjukare att leka ute i gräset. Tikarna vågar inte riktigt ta sig ner för trappsteget, medan hanarna i stället gör höga luftsprång för att komma ner på gräsmattan. Valpar verkar sakna förmågan att bedöma avståndet från en avsats och hoppar ibland uppåt som om de tror att de kan flyga! Det är viktigt att ha uppsikt över sin valp när det finns alltför höga avsatser, för de kan få för sig att hoppa rakt ut på en meters höjd - ett hopp de inte klarar utan att skada sig.
Redan nu märker man att de ogärna förorenar "boplatsen". Den första dagen hände det att någon gjorde ifrån sig på terassen, men redan efter någon dag går de ut på gräset och håller terassen ren. Det är viktigt att underhålla denna rumsrenhetskänsla, för det verkar som de kan förlora den. En hanvalp jag sålde när den var runt 11 veckor var helt rumsren om man bara tänkte på att ta ut honom så snart han sovit, ätit och lekt. Men den äldre mannen som köpte honom missade dessa tre viktiga tillfällen. Dessutom låste han in valpen i transportboxen under natten och hörde inte att valpen gnydde när han ville ut på toa. Sedan var det mycket svårare att få valpen rumsren igen.
Idag har valparna i N-kullen fått komma ut i trädgården för första gången.
De har utsatts för många nya intryck den sista veckan, speciellt lite olika ljud. Det är viktigt att valparna under präglingsperioden (3-12 veckor) får höra så många ljud som möjligt så att de senare i livet inte behöver bli rädda. Därför har de mött det stora monster som kallas för dammsugare.
Inspelat på CD-spelaren har de fått lyssna till fyrverkerier, skottlossning, hundskall, spårvagnar - och bräkande får.
Märkligt nog reagerade de mer på fårens bräkande än pang-pang-ljud! Men det kanske mest berodde på att Opal blev orolig när hon hörde ljudet och rusade in vill valparna. Hon trodde nog att de fått magknip och behövde akut hjälp!
Från att mest ha sovit har de nu börjat leka aktivt med varandra. Hanvalparnas lek är väl våldsam och tikarna håller sig gärna undan när gossarna är i farten. Det är nu de lär sig hur hårdhänta de kan vara mot varandra. Så fort de sylvassa tänderna gör ont skriker lekkamraten och den som biter lär sig att reglera hur hårt han får lov att ta i. Detta har man stor nytta av när man själv ska leka med sin valp. Genom att pipa eller skrika i falsett när valpen biter för hårt i händer och fötter så lär den sig att ta det försiktigt. Du får inte banna eller daska till din valp med handen i dessa situationer! Händer ska stå för kärlek och omvårdnad.
