På filmen ovan är valparna 6 veckor gamla. (Titta gärna på den direkt på Youtube där bilden blir större eller klicka till höger för att se den i helskärm.) De är fortfarande lite försiktiga inför den nya utomhusmiljön och vistas helst på terassen trots att det är mjukare att leka ute i gräset. Tikarna vågar inte riktigt ta sig ner för trappsteget, medan hanarna i stället gör höga luftsprång för att komma ner på gräsmattan. Valpar verkar sakna förmågan att bedöma avståndet från en avsats och hoppar ibland uppåt som om de tror att de kan flyga! Det är viktigt att ha uppsikt över sin valp när det finns alltför höga avsatser, för de kan få för sig att hoppa rakt ut på en meters höjd - ett hopp de inte klarar utan att skada sig.
Redan nu märker man att de ogärna förorenar "boplatsen". Den första dagen hände det att någon gjorde ifrån sig på terassen, men redan efter någon dag går de ut på gräset och håller terassen ren. Det är viktigt att underhålla denna rumsrenhetskänsla, för det verkar som de kan förlora den. En hanvalp jag sålde när den var runt 11 veckor var helt rumsren om man bara tänkte på att ta ut honom så snart han sovit, ätit och lekt. Men den äldre mannen som köpte honom missade dessa tre viktiga tillfällen. Dessutom låste han in valpen i transportboxen under natten och hörde inte att valpen gnydde när han ville ut på toa. Sedan var det mycket svårare att få valpen rumsren igen.
Idag har valparna i N-kullen fått komma ut i trädgården för första gången.
De har utsatts för många nya intryck den sista veckan, speciellt lite olika ljud. Det är viktigt att valparna under präglingsperioden (3-12 veckor) får höra så många ljud som möjligt så att de senare i livet inte behöver bli rädda. Därför har de mött det stora monster som kallas för dammsugare.
Inspelat på CD-spelaren har de fått lyssna till fyrverkerier, skottlossning, hundskall, spårvagnar - och bräkande får.
Märkligt nog reagerade de mer på fårens bräkande än pang-pang-ljud! Men det kanske mest berodde på att Opal blev orolig när hon hörde ljudet och rusade in vill valparna. Hon trodde nog att de fått magknip och behövde akut hjälp!
Från att mest ha sovit har de nu börjat leka aktivt med varandra. Hanvalparnas lek är väl våldsam och tikarna håller sig gärna undan när gossarna är i farten. Det är nu de lär sig hur hårdhänta de kan vara mot varandra. Så fort de sylvassa tänderna gör ont skriker lekkamraten och den som biter lär sig att reglera hur hårt han får lov att ta i. Detta har man stor nytta av när man själv ska leka med sin valp. Genom att pipa eller skrika i falsett när valpen biter för hårt i händer och fötter så lär den sig att ta det försiktigt. Du får inte banna eller daska till din valp med handen i dessa situationer! Händer ska stå för kärlek och omvårdnad.
Valparna har fått små vassa tänder som de gärna testar. Gossarna är riktigt skickliga på att snabbt knyta upp skosnören! Flickorna är inte lika försigkomna än, utan ligger gärna och drar sig lite längre än killarna.
Avmaskning
Nu har vi klarat av avmaskningen. Under tre dagar har de fått Axilur som är verksamt mot flera fula maskar: spolmask, hakmask, piskmask, lungmask och bandmask. Även Elsa har fått en förnyad kur under dessa tre dagar. Man vill inte gärna tro att ens sötnosar kan ha mask, men jag tar inga risker. Jag kommer aldrig att glömma schipperkevalpen jag köpt och fick hem vid 8 veckors ålder. Hon var avmaskad enligt uppfödaren, men eftersom hon hade använt ett medel som enbart tog spolmask fanns det uppenbarligen kvar en hel del andra maskar i denna lilla valpkropp. Jag körde en avmaskning på valpen och trodde jag skulle förlora henne! Det kom ut maskar både bak och fram och den stackars valpen var så sjuk. Ju fler hundar som finns i ett hem eller kennelanläggning, desto viktigare att samtliga hundar avmaskas.
Viktigt är också att man använder ett medel som även tar larvstadiet hos masken. Annars har valpen snart fullgångna maskar än en gång. Jag brukar därför köra en ny omgång efter 10 dagar för att vara på säkra sidan. Tilläggas bör att jag faktiskt aldrig sett någon mask hos mina hundar, men det betyder inte att man kan hoppa över avmaskningen. Även en pappis kan snabbt stoppa i sig en död mus eller sork på promenaden utan att matte märker något...
Kloklippning
Igår klippte vi klorna för första gången. Valpar får snabbt riktiga krokar och krokar lätt fast i strumporna. Så det var oundvikligt med lite pedikyr.
Nedan lite foton på gossarna när de är 30 dagar gamla.
Ovan och nedan: Ögonstenen Nikodemus
Ovan och nedan: Drogba (Det är inte grå starr han drabbats av, utan fotoblixten som inte ger röda ögon utan gråblå.)
Valparna är 3 veckor i första delen av filmen och sedan 26 dagar. De har lärt sig gå någorlunda stadigt och äter själva uppblött Royal Canin Starter. Majsvälling som många valpar älskar har dock helt ignorerats, men det kanske ändrar sig när de blir äldre.
Tips: Om du vill ha större bild så klicka nere till höger på "Youtube". Vill du se filmen i helskärmsläge så klicka på symbolen längst ut till höger i nedre hörnet.
Om du är intresserad av att köpa valp så hör av dig! Mejla madeleine.wallgren@gmail.com eller ring 0435-35705!
Idag är valparna tre veckor. Igår fick de flytta ut ur valplådan eftersom ett par av killarna klättrade över kanten i sökande efter mamma Elsa. Så nu bor de i ett eget rum och tar sina första trevande steg på egna ben. Det är inte lätt att få styr på alla fyra, men snart går det säkert bra.
Fortfarande sover de mest - och äter! Elsa äter som en häst för att kunna ge dem rikligt med modersmjölk.
Kennelklubbens stamtavlor har kommit och valparna har fått sina namn:
Ögonstenen Náttfaradis Nala
Ögonstenen Noblesse
Ögonstenen Nikodemus
Ögontenen Noster Victor
Ögonstenen Notre Chérie Drogba
Äntligen har jag blivit färdig att klippa ihop en liten film, den sista innan valparna flyttade till sina nya hem. Det är alltså inte den kull jag har nu, utan den som föddes den 28 maj 2013: Ögonstenarna Minerva, Mitzy, Maestro Manasse, Milton och Matanja.
Elsa har vuxit in i modersrollen riktigt bra.
Från början verkade hon rätt oförstående inför att valparna skrek. Istället för att lägga sig hos dem slog hon dövörat till och gick och lade sig för sig själv! Men snart förstod hon att det betydde att hon måste dem di. Däremot tog det ett bra tag innan hon kom på att hon även måste slicka dem i baken. Nyfödda valpar kan inte kissa eller defekera själva, utan måste bli stimulerade av en hundtunga - eller om valparna saknar mor av uppfödaren (dock inte med hjälp av tungan som väl är!).
Jag förstod inte heller varför valparna skrek ibland fastän de hade ätit och runda om magen. Mina tidigare tikar har alltid skött den där sysslan utan att jag reflekterat på det. Så såg jag att valparna var smutsiga. Då förstod jag att Elsa inte fattat galoppen. Så jag höll fram valparnas bakdel och förklarade att hon måste slicka där. Hon tittade på mig som om hon sa: "Nä, det vill jag inte alls! Om det nu måste göras, så kan väl du göra det?" Nåja, efter diverse övertalning tog hon sig an uppgiften och nu sköter hon valparna mönstergillt. Och de blev äntligen tysta!
Jag läste någonstans att i naturen går ofta hela kullen hos förstagångsföderskor till spillo eftersom modern inte riktigt vet vad hon ska göra för att hålla sin avkomma vid liv. Det gäller flera högre stående däggdjur. Vi är benägna att tro att allt sker utifrån instinkt, men tydligen är det inte alltid så. Även djur behöver lära sig moderskapets utmaningar.
Elsa har mycket mjölk och valparna äter nästan hela tiden och växer otroligt fort.
De har precis öppna ögonen, men ser antagligen ingenting, men verkar kunna skilja på ljus och mörker. De visats fortfarande i mörkt sovrum för att inte synen ska ta skada.
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.jpg)